Ted Gärdestad - Himlen Är oskyldigt blå

^CHimlen är ^Fosk^Gyldigt b^Clå, som ö^Amgon när b^Garnen är s^Fmå. Att ^Cregndroppar ^Gfaller som ^Ftårarna ^Cgör, det ^Amrår inte stjärnorna ^G7sus4för. ^CÄlskling jag ^Fvet ^Ghur det ^Ckänns, när b^Amroar till ^Gtryggheten ^Fbränns. Fast ^Ctiden har ^Gjagat oss i^Fn i en ^Cvrå, är ^Amhimlen så o^Fsk^Gyldigt ^Cblå.

^AmNär vi växte upp,^F lekte ^Glivet, vi var ^Emevighetens hopp. ^F Det var helt s^Gjälvklart att vår ^Cframtid skulle ^Embli, ^Dm oförbrukat ^Gfri. ^AmSomrar svepte fram, ^Fjorden ^Gvärmde våra ^Emfötter där vi sprang ^F Rågen ^Ggungade, och ^Cgräset växte g^Emrönt. ^Dm Hela livet var så s^Gkönt.

^CHiml^Fen ^Gär oskyl^Cdigt blå, som ö^Amgon när b^Garnen är s^Fmå. Att ^Cregndroppar ^Gfaller som ^Ftårarna ^Cgör, det ^Amrår inte stjärnorna ^G7sus4för. ^CÄlskling jag ^Fvet ^Ghur det ^Ckänns, när b^Amroar till ^Gtryggheten ^Fbränns. Fast ^Ctiden har ^Gjagat oss i^Fn i en ^Cvrå, är ^Amhimlen så o^Fskyldi^Ggt blå.^C

^Am Frusna på en strand, ^F Flög vi med^G drakar medans ^Em tiden flöt iland. ^F Vi var^G barn som ingen^C ondska kunde^Em nå ^Dm himlen var s^Gå blå ^AmNu tar molnen mark. ^F Jag var förb^Glindad av att s^Emolen sken så stark. ^F Men mina ö^Ggon kommer a^Clltid le mot ^Emdig. ^Dm Kan det begäras mer ^Gav mig.

^CHiml^Fen ^Gär oskyl^Cdigt blå, som ö^Amgon när b^Garnen är s^Fmå. Att ^Cregndroppar ^Gfaller som ^Ftårarna ^Cgör, det ^Amrår inte stjärnorna ^G7sus4för. ^CÄlskling jag ^Fvet ^Ghur det ^Ckänns, när b^Amroar till ^Gtryggheten ^Fbränns. Fast ^Ctiden har ^Gjagat oss i^Fn i en ^Cvrå, är ^Amhimlen så o^Fskyl^Gdigt bl^Cå.