Nationalteatern - Bara om min Älskade väntar

Om id^Aag inte v^Dar en ändlös l^Aandsväg Och inatt en v^Dild och krokig s^Atig Om imorg^Don inte k^Eändes så o^Aändlig Då är ^Densamhet ett ^Eord som inte f^Ainns

Men b^Dara om min ä^Elskade v^Aäntar Om jag h^Dör hennes hj^Eärta sakta sl^Aå... B^Dara om hon l^Eåg här tätt int^Aill mig Kan jag bl^Di den jag v^Ear ig^Aår

Jag kan ^Ainte se min s^Dpegelbild i v^Aattnet Jag kan ^Ainte säga s^Dorglösa ^Aord Jag hör ^Dinte mitt ^Eeko slå mot g^Aatan Kan ^Dinte minnas v^Eem jag var ig^Aår

Men b^Darta om min ^Eälskade ^Aväntar Om jag h^Dör hennes hj^Eärta sakta sl^Aå... B^Dara om hon l^Eåg här tätt int^Aill mig Kan jag bl^Di den jag v^Ear ig^Aår

Det finns sk^Aönhet i fl^Dodens silvers^Aånger Det finns sk^Aönhet i gr^Dyningssolens s^Aken Men då ser ja^Dg i min ^Eälskades ^Aöga En s^Dkönhet större än ^Eallting som jag v^Aet

Och b^Dara om jag v^Eet att hon v^Aäntar Om jag h^Dör hennes hj^Eärta sakta sl^Aå B^Dara om hon l^Eåg här tätt int^Aill mig Kan jag bl^Di ... den jag v^Ear ... ig^Aår