Lars Winnerback - Nu dör en sjöman

På ett ^Amgammalt ^Gpiano, ^Fbrinner ett ^Cljus ^Fvi ligger och ^Cmaj7tittar på ^Gsnön Som ^Amfaller så ^Gstilla, långt ^Fbort i ^Cstan Och det ^Fkänns som om ^Cmaj7nån hört min ^Gbön

I j^Ameansen på ^Ggolvet, finns en ^Fsned ciga^Crett hon ^Fsäger: ^Cmaj7ger du mig ^Gden Och hon ^Cgår genom ^Grummet, till det ^Fljus som hon ^Ctänt och nu ^Fdör en ^Csjö^Gman ^Cigen

^CLa ^Gla ^Fla ^C… ^{F C G C}La ^Gla ^Fla ^C… ^{F C G C}

Och jag ^Ammåste ha ^Gsomnat, för ^Fnu är det ^Cmörkt vi ^Fhör kösorlet ^Cmaj7till Norr^Ga brunn Det är ^Amtre dar till ^Gjul, och ett ^Fskitår är ^Cslut och ^Fhuden kring ^Cmaj7hjärtat är ^Gtunn

Men jag ^Amska ingen^Gstans, ingen ^Fvet var jag ^Cär allt det ^Fandra får v^Cmaj7änta till ^Gsen Och hon ^Ckysser min ^Gaxel, och hon ^Fkysser min ^Cmun och nu ^Fdör en ^Csjö^Gman ^Cigen

^CLa ^Gla ^Fla ^C… ^{F C G C}La ^Gla ^Fla ^C… ^{F C G C} Am G F C F C G

Och hon ^Ckysser min ^Gaxel, och hon ^Fkysser min ^Cmun och nu ^Fdör en ^Csjö^Gman ^Cigen