Lars Winnerback - Kopenhamn och overallt

I Köpe^Dnhamn,^Em vandrar jag lättare och^A lugn S^Emågar av grenen som jag ^Dfastnat på ^EmRöker upp tystnaden och b^Alåser ut Sverige

I Köpe^Dnhamn, det fin^Emns ställen där jag aldrig h^Aar varit som ^Emsprider sin utsikt över mitt^D huvud Jag ^Emfattar om det verkar lite ^Amärkligt

Öve^Grallt, av och till och jag hör ^D/F#klanger från dig och^Em höste^An

Det du g^Hmjor^Gde m^Ded mig ^F# det var s^Hmtor^Gt, det du g^Aav mig Jag ^Gönskar att du kunde se mig^Hm nu Men t^Gack Ta h^Dand om dig

I Köpe^Dnhamn. Om^Em nån vill gå en gata m^Aed mig Utanför ^Emfönstren till dom vi int^De känner hör ^Emhjärtan som önska^Ar bedra och bedragas En sak ^Dvet jag Jag ^Emvaknade imorse av ett ^Adån Köpe^Emnhamn stod och bankade p?^D? dörren och ^Emvilsenheten skrämmer inte^A längre Öve^Grallt, av och till Den fart^D/F#en som rann mellan hu^Emsen ^A

Det du g^Hmjor^Gde m^Ded mig ^F# det var ^Hmsto^Grt, det du g^Aav mig Jag ^Gönskar att du kunde se mig^Hm nu Men t^Gack Ta h^Dand om dig

Det du g^Hmjor^Gde m^Ded mig ^F# det var s^Hmtor^Gt, det du g^Aav mig dina ?^G?gon var ett fritt fall var^Hmje gång Ta^Gck Ta h^Dand om^Hm di^Gg ^{D F# Hm G A Hm G D F# Hm G A Hm}