Kent - Jrnspken

Dom ^Gsus4brände ner^G grönan oc^Gsus4h skola^Gn står d^Bmär ensam nu ^Ccykelst^Gällen stå^Emr tomm^Da än trots a^Ctt loven ^Gär ^Gsus4slut ^G Dom ^Gsus4fäller^G kastanj^Gsus4eträd ^Gi allen framf?^Bm?r skolgården Jag ^Crör mig^G tyst, hör int^Eme hemm^Da här, jag ^Cär v^Gåln^Gsus4aden ^G jag ^Gsus4vet inte ^Gvarför, men^Gsus4 kanske är de^Gt därför ^Bmjag minns det så väl dina ^Cstora ^Gögon, dina^Em bruna^D händer, din^Ca vass^Ga kn?^Gsus4?n ^G var det ^Cdig jag såg, som en^D skugga^Em ur mina^C dröm^Gmar ^{Gsus4 G} var det ^Cdig jag såg, dig jag^D svor att^Em aldrig^C glö^Gmma ^{Gsus4 G}

dom ^Gsus4gräver i ^Gparken och ^Gsus4frosten i^G marken^Bm blir ett försvar vid ^Chörnet av^G kyrkan, dä^Emr järnvä^Dgen går, har^C dom spä^Grrat^Gsus4 av ^G någon^Gsus4 ligger i^G gräset me^Gsus4d frostig^Ga kläder, ^Bmså stilla och vit ^Cblåljusen^G blinkar, tänk^Em vad man ka^Dn göra med ^Cen lit^Gen k^Gsus4niv ^G jag ^Gsus4vet inte ^Gvarför men jag^Gsus4 åter ^Gvänd ^Bmer alltid hit det var väl^C något v^Gi gjorde^Em, något ^Dvi sa här ^Csom förändrade^G mitt^Gsus4 liv ^G var det ^Cdig jag såg, som en^D skugga^Em ur mina^C dröm^Gmar ^{Gsus4 G} var det ^Cdig jag såg, dig jag^D svor att^Em aldrig^C glö^Gmma ^{Gsus4 G} var det ^Cdig jag såg, som ett^D spöke fr?^Em?n d?^C?da dr^Gömm^Gsus4ar ^G var det ^Cdig jag såg, har jag^D äntlige^Emn lyckat^Cs gl?^G?mma^Gsus4' ^G